Idag var vi på studiebesök hos Jonas Lindström, en duktig produktfotograf, där vi fick lyssna lite på när han berättade om sina tidigare arbeten och erfarenheter; han visade även lite ljussättning och dylikt. Det var intressant, det kan jag inte förneka, men det var inte det som fångade min uppmärksamhet utan det var istället hans kollega, som arbetade som retuschör som väckte mitt intresse, och som även väckte en så stark längtan som jag har gömt undan.

Bara jag hör ordet retusch så tänker jag på min praktikplats och sen bara flyter det på med längtan och livsbeslut; under min praktik på Bsmart i Stockholm så lärde jag mig saker hela tiden, men det jag främst lärde mig var vilken väg som jag ville välja i framtiden. Varje dag var som ett slags researcharbete för framtiden och ju mer dagar som gick desto mer insnöad blev jag på retusch. Nu har jag varit hemma i ett par veckor och jag inser nu att jag har lagt alla mina målmedvetna planer på hyllan - jag orkar bara se ett halvår framåt som allra längst.

Detta väckte längtan igen och jag inser hur mycket jag tycker om att skapa med hjälp av ritplatta och Photoshop. Jag inser även att jag någon gång måste skapa en plan.

Egentligen tänkte jag skriva en lång text om att ta studenten men sen kände jag nej, jag fortsätter nog hellre på mitt projekt "redigera-om-gamla-favoriter-som-kan-bli-bättre" och vad kan jag säga? Det blev mycket bättre. Tänk vad man kan lära sig genom att se arbetet på nära håll, känna inspirationen och få ett par tips.

Jag saknar praktiken på de punkterna.

Spenderar en sen fredagskväll med att retuschera om gamla favoritbilder, eller favoritbilder var att överdriva eftersom jag bara har hunnit med den här och ska sova nu, men en gammal favoritbild. Jag ber om ursäkt Mika för förändringen men någonstans måste man börja. Jag inser efter att ha sett en retuschguide med lite olika åsikter hur mycket jag har kvar att lära om hårfin detaljer och min undermedvetna dragning till kraftiga kontraster och alldeles för utfrätta bilder så det blir lite träning.

Bilden ovan föreställer Mika till vänster med den retuschen som jag gjorde i somras och bilden till höger är det som jag ordnade ihop ikväll. Jag vet inte riktigt om jag är nöjd med ljus och sånt men det är åtminstone en förbättring mot det förra.

Och ja, jag inser hur nördigt det är att sitta med det här en fredagskväll, men eftersom det förmodligen är min framtid så känner jag att det kan vara värt det.

Nu händer det grejer vänner. Om vi börjar med det minst betydelsefulla så har jag börjat springa otroligt mycket, jag kör ungefär 5 km varje kväll och det är verkligen otroligt skönt. Om vi fortsätter med det lite mer betydelsefulla så har jag äntligen lämnat in balklänningen för lite detaljer och så har jag hittat balskor.

Och om vi lämnar allt som egentligen är obetydelsefullt så har jag skaffat gmail. ÄNTLIGEN. Så nu ska jag föra över alla mina nyhetsbrev till den och så ska jag börja avsluta min skolmejl succesivt. Ta död på den liksom och så ska jag låta Ölandsmäklarmejladressen vara bara just Öländsmäklarmejl. Och hotmailadressen har varit död sedan länge.

Och till det viktigaste av det viktigaste. JAG HAR BOKAT RESA TILL BRISTOL. Jag hatar versaler i text. Jag hatar egentligen utropstecken och smileysar också i seriös text men egentligen vill jag bara skriva ungefär såhär: "JAG HAR BOKAT RESA TILL FUCKING BRISTOOOOOOL I HÖÖÖÖST!!!!111 :D:D:D:D:D". Så nu är två månader av min framtid planerad och det känns bara för skönt. Nu är det bara antagningsmejlet som ska ramla in.

Och bilderna är från mitt fina kakkalas aka födelsedagskakalas aka förfest till Söderport aka världens finaste födelsedag.

Ja, jag fyllde ju år i fredags. 19 år. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den åldern, för den är ju verkligen inte rolig men nu har jag iallfall fyllt och med det följde det med en otroligt fin brunch, ett hejdundrande kakkalas, firande på Söderport och en trerätters utan dess like så nu är jag tjock som en gris.

Dessutom så fick jag otroligt bra presenter men de som bara måste nämnas är ritplattan, datorskärmen och Cinema 4D. Nu vet ni vad jag kommer att ägna mitt påsklov åt.

Igår hängde jag på Söderport tillsammans med Emma. Vi kände oss som barn, gungade lite lätt till bra musik och försökte dricka vin utan att se oerfarna ut. Vi kollade på skäggiga män och fina flickor som alla kände varandra otroligt bra. Vi pratade om hur små vi var och om hur vi kommer att vinna över alla bajsnödiga universitetsmänniskor i framtiden inom media och gohet. Jag vill bara säga att det var en värd kväll.

En månad har gått sedan jag åkte till Stockholm. En hel månad. Sedan dess har jag känt mig socialt inkompetent, stum, vilsen och bara rent allmänt förvirrad men jag har också känt mig gladare och mer levande än på väldigt lång tid. Det har varit stunder som jag har undrat vad jag har hållit på med och så har det varit de stunderna fyllda av klarhet då jag verkligen har känt att allt har varit så rätt.

Jag har träffat riktigt bra människor, både utanför och på jobbet, och en del som jag vet att jag kommer att träffa igen - andra som jag aldrig mer kommer att ha kontakt med. Ibland har jag känt att jag saknar erfarenhet och självförtroende medan jag andra gånger verkligen känner hur självförtroendet växer.

Detta har varit mycket mer än bara en praktik där jag har lärt mig otroligt mycket inom de olika yrkena som mediaproduktion innebär. Visst har jag lärt mig mycket om foto och retusch; de områdena som jag redan visste en del om, men jag har även lärt mig om 3D, tankarna bakom produktionen och förberedelser. Men den största prövningen har ändå varit den sociala prövningen, för att lämna alla sina vänner bakom sig och ge sig ut i en helt ny värld kommer alltid att vara svårt - hur erfaren man än blir.

Dags för en uppdatering kanske? Jag har dåligt samvete, men som sagt så vill jag inte ha en blogg där läsarna blir besvikna för att det är dåliga mobilbilder stup i kvarten så läget är som det är - jag kontrar istället med att lägga upp en fruktansvärt välarbetad bild enligt mig själv som jag har lagt åtskilliga timmar på. Glasfotot med både fotografering och redigering har nog tagit minst sex timmar och mobilen har nog tagit uppemot 3 timmar. Att kombinera dessa bilder tog också en del tid så sammanlagt kan vi väl säga att detta är ett 12 timmars projekt ungefär, så det kompenserar för alla uteblivna fem minutersbilder.